diddiminatankarmittliv

I 10 år har jag jobbat för casinot nu :)
Jag blev anställd den 4 nov 2000 och trivs fortfarande jättebra bland mina kolleger och gäster. Visst har det varit en hel del ups and dones men i det hela älskar jag mitt jobb. Firade gjorde jag själv framför tv:n med lite godis och läsk efter att pojkarna somnat:)
Trodde att man skulle få ett kort eller liknande från kontoret men än har det inte kommit något så det lär väl inte göra det iheller. Är nog bara jag som tänkt på det...
Lite kul att tiden har gått så fort från det att Tina ringde mej och frågade om jag skulle med på en arbetsintervju för knutssons casino. Inget jag tvekade på då utan tio minuter senare hämtade tjejerna mej. Vi var 4 st som blev intervjuade, Tina (som jag kände sen skolan), vicky och Sara (som jag lärde känna).
Alla vi började utbildningen och började jobba:) Jag trivdes direkt, älskade att möta nytt folk varje kväll och eftersom jag e nattmänniska hade jag inga problem med tiderna. Efter hand som månaderna gick skaffade man sig en del "stammisar" och efterhand lärde man sig oxå deras namn och hur de spelade. Och så e det fortfarande, man lär sig ganska snabbt hur en människa tänker och spelar. När jag går till jobbet så gör jag det för att ha kul och för att se till att andra har kul. Vi sjunger ihop, vi dansar ihop,skrattar och pratar. Undra om det finns ett mer socialt jobb egentligen?
Visst man har ju fått ta en hel del skit genom åren, fått höra det ena och andra och har man inte ordentligt med skinn på näsan och kan säga ifrån ordentligt så har man inte i denna branchen att göra kan jag säga.
Man har ju sett en hel det slagsmål, fått ta del av några själv, skrikit och kastat ut en del, men det är ju bara en del av jobbet ;)
Ibland kan det faktiskt vara ganska skönt att få avreagera sig på någon och ibland får man lov att göra det när man jobbar och blir illa tilltalad, gastad eller viftad åt. Då sätter jag ner foten och blir arg, och jag kan vara en riktig bitch när de bråkar med mej det vet jag och de flesta som brukar spela med, så nu för tiden e det faktiskt inte så många som bråkar eller försöker fuska med mej för de vet att jag inte tar det:)
Har träffat många människor genom åren och många pratar man med fortfarande. Några av mina första gäster vid ett provpass från stuprännan (finns ej längre) träffar jag faktiskt på då och då:) Underbara killar som jag lärde mej massor av då de försökte lura och djävlas med mej lite:) De är inte ute så ofta längre men när de är det och jag står bakom bordet finns det ingen annan plats de går till förutom mina stolar:) De säger alltid "e du fortfarande kvar?" och så sätter de sig och börjar spela. Då blir man glad!!

ÄLSKAR MITT JOBB/Diddi